Anettes sida av saken: Hälsa

.

Thu, 18 Oct 2007 08:41:59 GMT

Var till träningslagret igår och tränade. Core och Pump fick det bli. Det var bland det jobbigaste jag gjort på länge kan jag säga. Kändes helt udda, för jag brukar inte tycka att det är så speciellt jobbigt. Klart det brukar kännas, det är ju bara normalt när man tränar, men det va så konstigt jobbigt.

Coren va inget speciell, men hela sista låten på typ 7-8 minuter va bara vaggan. Det är jobbigt! Och uppvärmningen och benböjen på pumpen va som vanligt, men sen på bänkpress/bröst så tog det helt stopp. Orkade fan ingenting! Fick stanna upp flera gånger för att börja om... Weird!

Känner dock inget speciellt i kroppen idag. Har ändå varit och tränat varje dag hittills denna vecka, så nånting borde ag väl känna. Specielt efter måndagens box-pass med sara. Fy fan säger jag bara. Vi står där och kämpar som bara den och tar i ändå från tårna och tycker det är skitjobbigt. Så tittar man på de andra som är där, och de ser ut att ta i ännu mer, men verkar knappt berörda. Kan vi verkligen va så klena?!

Näe, träningen svänger verkligen både fram och tillbaka...

.

Thu, 13 Sep 2007 19:50:39 GMT

Har nu ikväll varit på det där MRL-passet och fy faaan säger jag bara- Det var bland det värsta jag nånsin gjort i mitt liv hittills. Jag har ju sagt att jag o Sara tyckte det var jobbigt på boxen efter uppvärmningen förta gången, men det här var värre, det kan jag lova er. Trodde helt ärligt inte att jag skulle ta mig därifrån levande. Så jobbigt var det verkligen.

Tänk er själva att stå och göra utfall åt sidorna men istället för att bara huka dig hela tiden, så ska du varje gång du gå upp även lyfta knät upp mot taket. Kanske inte låter så farligt, men addera då 10 minuter på varje ben. Efter detta var det dags för lite kondition och då var mina ben som spagetti. Gick knappt att röra på dom. Näe, inget mer MRL för min del, så känner jag nu i alla fall...

.

Tue, 04 Sep 2007 17:35:13 GMT

Jaha, dår var man träningsfreak igen då...

Igår va jag och Sara iväg och tränade. Det var första gången för den här hösten. Och det kändes, kan jag säga, att man inte vart iväg på ett tag. (Ett ganska bra tag för att vara ärlig) Vi körde först Box, och när de tio minuterna av uppvärmning var över kollade vi på varann med en blick som sa "är det slut snart?". Näe, fy farao va jobbigt det va. Trodde knappt jag skulle överleva och jag som skulle köra ett Pump-pass efteråt också. Det kändes ganska avlägset efetr uppvärmningen kan jag säga, va inte ett dugg sugen på det just då.

I slutet på passet var det "mage" som gällde. Och det va jobbigt! Det sved och sved och sved överallt i hela magen, jag viste inte vart jag skulle ta vägen. Ville bara skrika rakt ut "aaargh!" Men vi klarade det, vi är så duktiga så!

När det va dags för pump så måste jag säga att visst va det jobbigt, men det va fan värre med box. Fast magövningarna i slutet på pumpen va det värsta jag nånsin varit med om och då menar jag nånsin. Men jag klarade det också! LIte jobbigt att gå nerför de obligatoriska trapporna bara efteråt, med mina spagettiben som jag helt tappat kontrollen över. När jag kom hem fick jag ringa Erik och säga att han fick minsann sova hos mig inatt för jag kunde inte ta mej nån mer stans nu...

Tror ni jag va stel i kroppen imorse då? Jo det kan jag lova er. Får lixom ta stöd av armarna i stolen innan jag sätter mig ner. Jobbigast är det ändå när man ska på WC:n... Ujujuj säger jag bara! Inte roligt alls.

Idag va jag på pump också. Kändes inte speciellt mycket, men det kan väl bero på att jag är så jävla vältränad som jag redan är (not). Näe det beror nog snarare mer på att kroppen är bortdomnad av träningsvärk från igår. Det är min teori i alla fall.

Imorrn är det gymmet som gäller på förmiddagen, eftersom jag jobbar kväll och inte kan delta i nåt pass. Sen har jag bokat lunchpasset med pump som finns på torsdag. Perfekt innan jobbet alltså. Hittils har jag följt min träningsdagbok slaviskt. Det har iofs bara gått två dagar på den så... Men iaf, jag har inte bangat en enda gång och det tänker jag inte göra heller. Nu ska det bort. Och jag SKA komma i byxorna igen, så det så...

Och jag har hittat ett alternativ till godis också. Sara tipsade mig. Ni vet sånt där naturgodis. Jag är inte ett dugg förtjust i nötter o sånt, men det fanns en massa annat gott. Frukt doppad i choklad och rostade rischips osv. Och fy fan va gott det va. Men visst, inte heller så supernyttigt för det första som står på innehållsdeklarationen är socker, men ändå säkert nyttigare än vanligt plockgodis. Och man behöver ju faktiskt inte köpa så mycket och ofta. Bara lite kanske på lördagarna.

Sen har vi ju det där med alkohol också. Inte heller så himla nyttigt. Borde kanske hålla mig ifrån det om jag nu ska träna frenetiskt, och speciellt om man tänker tillbaka på de senaste gångerna hur det varit när jag druckigt... Precis, det är ju inte de bästa minnena direkt. I alla fall inte det jag kommer ihåg. Och sen så har vi ju redan en massa planerat. Som på lördag ska vi ju till Anna o Andy på fest. En massa god mat o dricka. Yummie! Och idag fick vi reda på at vi ska till Harrys på tisdag med jobbet. Också en massa god mat och sånt... Näe, kanske inte kan slopa alkoholen helt, men iaf dra ner på det. Det har ju varit lite mycket på senaste tiden. Typ varje helg juh... Fast jag brukar ju inte va sån storkonsument direkt.

Jaja, nu måste jag göra lite mat, Erik kommer närsom helst. Lovade typ att det skulle va färdigt när han kom, men så fastnade jag här ist. Oj, det ringer på dörren, nu kommer han...

.

Mon, 09 Jul 2007 12:13:32 GMT

Har du, precis som jag, haft en period i livet då du gått in till 100% för att förändra ditt liv? Min period började förra hösten. Jag bestämde mej för att börja träna och ta hand om min kropp. Och det gav resultat kan jag säga.

Varje ledig minut jag hade spenderade jag på gymmet och förändringen började synas både på in- och utsidan. Jag kände mej aldrig trött, snarare tvärtom. Jag var överenergisk. Sov väldigt lite men kände mej ändå alltid utvilad. Jag tror att jag lyckades undvika alkohol i stort sett hela hösten, kanske vid nåt enstaka tillfälle att jag drack något vid nån middag eller så. Jag var aldrig heller sjuk, vilket förenklade jobbet väldigt mkt. Även på kläderna började det synas. De flesta byxor jag hade satt inte längre lika tajt, snarare att de började hänga lite här och där. Och det va ju både positivt och negativt. Jag blev väldigt nöjd med min kropp, och jag valde att göra mej av med en hel del kläder från garderoben då de inte längre satt bra, och istället köpa nya kläder. Som en slags belöning för vad jag åstadkommit. Och komplimangerna man fick från andra va inte heller fel. Livet kändes helt enkelt underbart.

Sen kom våren. Det gråa vädret och att det egentligen aldrig blev nån vinter gjorde att jag helt plötsligt bara tappade orken. Och så har det fortsatt. Träningen försvann och även det goda självförtroendet dalade. Alltså, jag har fortfarande ett bra självförtroende, det kan ingen ta ifrån mej, men det skulle kunna vara bättre. En del av de kläder jag fick köpa efter viktnedgången har jag fått lägga in i garderoben och inte tagit fram på länge nu. Och det är ju synd, för jag skulle så gärna vilja använda dom igen.

Av naturen är jag sån att om jag väl bestämmer mej för nånting så är det bara jag gör det. Men samtidigt så är jag en periodare. Till exempel när det gäller att bita på naglarna. Säger jag att "nu ska jag sluta bita på naglarna" så gör jag det. Sen kan det gå kanske tre månader så är jag där igen. Det va nog likadant med träningen skulle jag tro. Fast med vädret som en faktor som också påverkade.

Att jag egentligen kom att tänka på detta idag var för att jag skulle åka hem till mamma och äta lunch. Kollade in i garderoben, fick syn på ett par byxor och tänkte "dom tar vi", tog på mej dom, knäppte igen dom i midjan och gick till spegeln. Det va inga problem att få igen dom, men över baken och låren satt dom hur tajt som helst. Då kände jag att nu fick det räcka. Nu är det dags att börja om igen. Typiskt bara att gymet har stängt för renovering.

Jag går på semester om två veckor. Ska ta mej igenom dessa så fort som möjligt, njuta av de tre vecors ledighet jag tagit. Åka till västkusten och bara ha det skönt, fiska och njuta av solen (som jag hoppas tittar fram iaf nån dag). Sen när de tre veckorna är över då gäller det. Gymet är öppet igen och jag ska än en gång bli deras trogna medlem som jag en gång va. Det svär jag på!

Det som känns extra bra är att jag har Erik nära. Han har alltid stöttat mej i allt och i alla lägen. Alltid funnits där för mej när det varit något. Alltid sagt allt allt ordnar sej, när jag inte alls haft ork att tro det. Och han har ju alltid haft rätt. Allt HAR alltid ordnat sej. Allt HAR alltid blivit till det bättre. Och det känns bra att han finns där för mej nu.